Skottland

Imorrn åker jag till skottland med Mattias och Hedvig. Tills dess ska jag drömma extremt märkliga drömmar om en sån här:

http://www.nikkor2d2.com

Rough Science m.m.

5.

Jag har även tittat på onaturliga mängder Rough Science. Det finurliga programmet där ett gäng vetenskapsmän och vetenskapskvinnor med olika färdigheter typ ska överleva på en öde ö, vaska guld, leta skatter och leka astronauter i death valley. Extremt fascinerande tv. Har alltid en plats i mitt hjärta.

Min favorit - Professor Kathy Sykes (typ den korta i mitten på bilden) har även gjort en sjukt sevärd programserie om alternativ medicin för BBC som går/har gått nyligen på Kunskapskanalen.

Igår vaknade jag även upp till en föreläsning av Hjärnkirurg Nils Simonson på 24 Direkt. Om bl.a. hur hjärnan fungerar - Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?

"Sverige är det land där folk äter bäst, motionerar mest och har bäst arbetsmiljö - ändå mår många människor väldigt dåligt. Nils Simonson vill få folk att förstå att det går att må bättre. Om man slutar jaga och istället landar i ett försök att vara lycklig och tacksam över det man har."

Galet bra, intressant och feelgood. Som tur är kunde jag känna igen mycket av det som hänt med mig själv de senaste åren i det han talte om. På ett bra sätt. Om ni får möjlighet - Gå och se, lyssna, roas och må bra!!

Snabbisar

Jag har varit sjuk den senaste veckan. Så jag har inte orkat skriva så mycket. Lite film har jag dock sett. Här följer en snabb genomgång av några guldkorn:


Broken Flowers - 4

Har tagit på tok för lång tid på mig att ta tag i Broken Flowers. Men efter ett besök på Coop Extra i förra veckan gjorde jag slag i saken och inhandlade både denna och Lost In Translation. Mest för att se om det skulle inge ett höjt ögonbryn eller två på kassörskan. Det gick väl sådär. Filmen var iaf som väntat mycket bra. Bill Murray är en cool snubbe och jag är glad över att tillhöra en generation där han alltid funnits.



Lords Of Dogtown - 3

Efter Paranoid Park var jag sugen på mer Skejtfilm. Och som tur var gick ju Lords Of Dogtown lämpligt nog på tv för ett par dar sen. En bra film. Och inte bara för fans av sporten. Rent Skejtmässigt hade det dock varit roligt om filmen hängt med lite längre in på 80-talet när tricken och brädorna utvecklades lite mer. Det var inte så spektakulärt direkt att se någon åka nervöst uppför en halfpipe, göra en halvtaskig vändning med händerna i backen, jubla och typ få högsta poäng. Men det var roligt att se Tony Hawk i en snabbis som Papphammar-Astronaut. Och en av mina favoritkomiker - Mitch Hedberg - i en väldigt liten roll som killen som kommer med nya, mäktiga skateboardhjul till gänget.


M - 5

Fritz Langs M Kom 1931 och var både Tysklands första talfilm och antagligen världens första seriemördarefilm. En mörk, uppfriskande dynamiskt berättad, historia som behandlar så moderna teman som CSI-ande, dödsstraff vs. kriminalvård, att ta lagen i egna händer och vad som händer när en stad helt paralyseras av tragiska händelser. Att säga att den var 40-50-60 ja kanske 70 år före sin tid är ingen underdrift. Jag vågar även påstå att den innehåller filmhistoriens mest onödiga Crotch-Shot. Trots halvtaskigt ljudspår och undermålig, sporadisk textning - En enastående filmupplevelse. Den har även öppnat upp mina ögon för en framtida obehaglig - men snygg - tatuering.


The Lady Vanishes - 4

En av Alfred Hitchcocks tidiga klassiker. En hejdlös blandning av klasisk romcom, buskis spionfilm och hisnande (även i dagens läge) åkatågthriller. Gammal dam försvinner mystiskt på ett tåg - Ung kvinna blir ofrivilligt inblandad - får hjälp av burdus och snygg äldre karl.

Paranoid Park

4,25.

För att återkoppla till en tidigare recension - I Gus Van Sant's filmer är de unga indiekillarna snygga iaf. Alltid något! Jag håller fortfarande Elephant som en av 2000-talets största filmupplevelser. Jag älskar den suggestiva stämningen, dynamiken, hur skildringen av de olika rollfigurerna sakta glider in i varandra genom den snyggt upphackade kronologin. Paranoid Park är till formen snarlik Elephant - vissa scener är t.o.m. nästan kopierade rakt av. Men den har även stora drag av Steven Soderbergh's mästerverk Bubble. Också den en av 2000-talets största filmupplevelser.

Är då Paranoid Park lika bra? Ja. Svaret är typ ja. Det finns inte mycket att klanka ner på. Musikvalet är varierat, härligt oväntat och bra. Christopher Doyle's foto - underbart vackert. Skådespelarna presterar över sin förmåga. Och handlingen - om lille Alex som genom en olycka råkar ha ihjäl en säkerhetsvakt när han börjar hänga med lite äldre killar i den lokala skateboardparken - är tillräckligt stark, fascinerande och mystisk för att man inte ska tappa intresset. Man skulle lätt kunna dra de gamla vanliga klyshorna om förgänglighet. Att människors liv kan förändras totalt på bara ett ögonblick. Döden. Liksom Bubble är den även föredömligt kort. Alltid något.

(PARANOID PARK - Gus Van Sant & Blake Nelson, 2007)

The Mist

1.

Jag råkade tillbringa större delen av kvällen tillsammans med filmen The Mist. När det gäller filmatiseringar av Stephen King-historier, och för all del många av hans böcker, är man ganska mycket in denial. Man hoppas och hoppas och tror att - Den här gången! Den här gången kan det inte misslyckas! Men till slut knyter han ändå ihop den ofta spännande och delikat beskrivna historien med ett gigantiskt spindelmonster i en fuktig grotta nånstans. Efter den totalt misslyckade och onödiga 1408 som kom för ett tag sen hade jag stora förhoppningar om The Mist. Jag menar - mannen bakom Nyckeln Till Frihet och den lite mindre lyckade, men ändå klart sevärda Gröna Milen. Han är ju kompetent. Och filmen har en imdb-rating på typ 7,7. Och bra omdömen. Men vad får man då?? Jo - Typ Langoljärerna i ett varuhus med endast snäppet bättre CGI. Nä. En stor besvikelse.

Eftersom 1. är det sämsta betyget i min skala brukar jag vara lite reserverad över att använda det. Jag menar.. även om filmen i sig inte är sevärd för fem öre brukar det ju oftast finnas något litet att glädja sig över. Som ett någorlunda vackert foto. Eller snygga förtexter. Som kan dra betyget mot godkänt iaf. Men ibland tar jag det personligt. Som till exempel med Terrence Malick's jävla indiandravel. Som jag fortfarande får fantomsmärtor av när jag tänker på. Kanske är jag bara sur och ledsen över att Susanna Kallur skadade sig strax innan semin. Men nä. Jag älskar Stephen King som en misshandlad och förnedrad hemmafru älskar sin alkis-redneck-wifebeatande make. Men nä. Det här duger inte. Slutet var lite roligt iaf.

(THE MIST - Frank Darabont & Stephen King, 2007)

Kantoku - Banzai!

4.

Blev lite sugen på att kolla upp vad Takeshi "Beat Takeshi" Kitano, hållit på med den senaste tiden. För er som aldrig hört talas om karln så kan han närmast beskrivas som Japans svar på Ingvar Oldsberg. Fast i det här fallet slutade Ingvar Oldsberg helt plötsligt med På Spåret och började skriva och regissera extremt våldsamma gangsterfilmer och mysig feelgood. Ett helt crazy men väldigt lyckat karriärval. Tänk Hana-Bi. Tänk Kikujiros Sommar. Förra året gjorde han tydligen en film betitlad Kantoku - Banzai! Ett par knapptryckningar och några timmars väntan senare har jag möjlighet att bevittna spektaklet.

Det är väldigt få filmskapare i dagens läge som kan skildra absurditeten i vardagen - här i sverige ofta benämnt som "buskis" - som Takeshi Kitano. Och de flesta av dem härstammar från något asiatiskt land. Det är nåt med kulturen därborta som gör att det känns fullkomligt normalt att folk halkar på bananskal, råkar snitta sin partner i armen av misstag med sitt samuraisvärd o.s.v. o.s.v. Och som sagt Kitano är en av de bäste.

Inledningen på filmen är helt fantastisk. En fullsize, stiliserad docka av Kitano himself åker in och ut i en magnetröntgenapparat. Samtidigt som en sammanbiten doktor säger åt honom att ta det lugnt. Flera tester, bland annat ultraljud, utförs på dockan. Som inte är alltför pratglad. "Säg åt honom att komma själv nästa gång!" Blir dockan tillsagd. Kantoku - Banzai! är en slags arty metafilm eller satirisk "mockumentary" if you will. Där Takeshi i princip spelar en tragisk variant på sig själv. En auteurernas föredetting som givit upp den framgångsrika gangsterfilmkarriären och förgäves försöker hitta nya "fräscha" infallsvinklar och genrer på sina filmer. Tillsammans med filmens sarkastiska berättarröst får vi se prov på dessa projekt. Bland annat en mycket rolig scen från hans "självbiografiska" 50-talsfilm där några barn leker wrestling. Och såklart den obligatoriska Japanhorror-filmen och Wire-fu-ninja-rullen. Stor humor! Men man frågar sig - Vad skulle hända om nu Takeshi Kitano skulle få för sig att göra just en Japanhorror-rulle eller en film om sin barndom?!? Han knyter en liten höna åt sig själv här tycker jag. En fin sak med Kitano är att hans filmer aldrig tar till billiga knep som snygga filter, överdrivet klippande och drösvis med ljud och specialeffekter. Det är poesi. Det får ta sin lilla tid. En vacker bildruta är en vacker bildruta oavsett om man ser den genom ett grönblått filter med höga kontraster eller inte. Och en hög med skit är alltid en hög med skit oavsett hur du vrider och vänder på den. Något som dagens indiefilmare borde lära av. Har för mig att jag skrev nåt liknande efter att ha genomlidit Loved Gun.

Jaja. Efter ett tag byter filmen skepnad lite lätt. Vi får se resultatet av Kitanos alla vedermödor och genreexperiment. Vilket resulterar i något av det mest skruvade jag någonsin sett. Det är verkligen helt obeskrivligt. Dråpligt. Löjligt. Och fullkomligt underbart. När sen den riktige Kitano på slutet frågar doktorn hur hans hjärna mår får han svaret - Den är trasig. Mycket trasig.

Kantoku - Banzai! Eller Glory To The Filmmaker som den också heter, är tydligen andra delen i en tänkt trilogi där Kitano en gång för alla gör upp med problematiken konstnärens integritet vs. publikfriande dravel. I den första delen - Takeshis' - spelar han både sin pseudonym Beat Takeshi och dennes största fan - en blond man vid namn Takeshi Kitano som ser ut exakt som Beat. Även den låter väldigt intressant.

Som satir och smakprov på en apokalyptiskt fin (fiktiv) filmografi funkar Kantoku - Banzai! ganska bra. Som film. Nja. Har man aldrig sett eller hört talas om Takeshi Kitano lär man antagligen bli ganska förvirrad. Är man ett fan av Kitano är det oerhört sevärt och intressant.

(KANTOKU - BANZAI! - Takeshi Kitano, 2007)

Joint Security Area

Med anledning av att SVT2 ikväll visar Park Chan-Wook's debutfilm. Publicerar jag härmed en recension från min förra blogg. Med lite reviderat betyg. Mycket Nöje!

4.

En sak är säker. Kommunistiska diktaturer är de enda diktaturerna jag kan tolerera. De har galet snygga och roliga ledare och snyggast design/symbolik. Uniformer i svart, med röda och gula inslag, är de allra mäktigaste.



Joint Security Area är Park Chan-Wooks första stora film. En mordhistoria som utspelar sig i den demilitariserade zonen mellan Nord och Sydkorea. Ett gränsland där inget riktigt är vad det ser ut att vara. Två Nordkoreanska soldater har blivit mördade. En Sydkoreansk soldat har erkänt och sitter anhållen för mordet. Dock finns det en hel del oklarheter i fallet. En neutral Schweizisk/Svensk (!???) delegation kommer till platsen för att reda ut den komplicerade situationen.

Tyvärr spelas den Svenske snubben av en extremt talanglös tysk. Som tur är har han en väldigt liten roll, men tillräckligt stor för att man ska reta sig på honom något enormt. De "internationella" scenerna är faktiskt riktigt riktigt usla. Men nu gör inte detta så mycket. JSA är en riktigt sevärd film. Man får ett lite bättre perspektiv på skillnaderna/likheterna mellan de numer separerade länderna. Och en riktigt intressant whodunnit-historia. Gonatt.

Ideellt arbete

Har ägnat dagen åt följande - Jobbat lite med Finntorps Katthem's hemsida. Lagt in lite information jag fick i brevlådan i morse. Den börjar ta sig ordentligt faktiskt. Ganska nöjd. Får väl se hur den kommer se ut i framtiden när folk ska börja uppdatera den till höger och vänster. Får väl köra lite frontpageutbildning på den sen. Jag är ju som alla vet på tok för lo-fi och ointresserad av teknik för att ägna mig åt dot.net.nuke.asp. och allt vad det heter. Nej. Här får folk uppdatera the hard way. Bildmallar och stilmallar finns det iaf gott om. Så det borde funka smidigt ändå. Vidare så har jag lagat lunch. Det blev lite kyckling med kokt potatis och bearnaise. Gott. Till middag blir det hämtpizza. Tänkte vara lite snäll mot mig själv. Eftersom verket kallar imorrn och jag har så ont i vänsterbenet att jag inte vet vad jag heter. Emellanåt har jag även ägnat dagen åt att titta på Zatôichi - Takeshi Kitanos mästerliga version av den klassiska berättelsen om den blinde samurajen som hjälper bybor mot hänsynslösa gangstrar. Ibland finns det faktiskt inget bättre än en bra samurajfilm. Har för mig att Ginza har rea på några Mifune-rullar. Kanske värt att bege sig dit inom kort. När ben/ryggsmärtorna blivit för stora har jag även läst lite Rankin och boken 1001 filmer du måste se innan du dör. Som jag handlade på bokrean på kvantum igår. Riktigt bra måste jag säga. Toaletten.

Kieslowski, Kubrick, Cartman & Moore

Loppisfynd!

Idag gick jag först till den lokala loppisen. Den som är typ halvvägs mellan mig och Videobutiken, där jag normalt handlar mina billiga Dvder. Egentligen var jag på jakt efter schysst lo-fi hi-fi-utrustning. Men de hade inget bra. Döm om min förvåning när de istället fått in ett stort lass filmer. I nyskick. Nyskick I tell You!!! En del (2 st) var region 1. Nu gjorde inte det så mycket. Eftersom jag trodde att min Dvd-spelare var regionsfri. Det var den visst inte. Men skit samma, det tjötas det om i en annan blogg. Anyhoo. Jag fick ihop följande lilla paket:

Gladiator
The Abyss - Extended, Special, Super, Duper, 2-disc mäktig version
John Carpenter's Vampires
Evil Dead - Full Uncut Asmäktaspex version
Caligula - 2-disc
Dawn Of The Dead - 2-disc Collectors bla bla bla Edition
Shadow Of The Vampire
Bringing Out The Dead
Dead And Buried
Skulls

(Ja, det var tydligen nåt slags horror-freak som lagt upp årorna och lämnat in skiten)

Alla kostade 20:- styck. 20!!!!!!!!!! Imorrn ska jag dit igen och köpa på mig resten. Det fanns en del B-filmer jag aldrig hört talas om. Men även Manhunter. Nyutgivningen i samband med Red Dragon som hastigt och lustigt döptes om till Röda Draken i Sverige. Trodde jag hade den redan. Men det var nog bara på VHS. Grissom!!!

Sen åkte jag till den lokale byggvaruhandlarn och lät dom såga till hyllplan. Köpte färg och konsoler. Till vad som ska bli min nya Dvd-hylla. Det lilla skåpet jag köpte innan jul var för litet redan då. Så nu måste jag ha lite plats. Man kan väl säga att hela hyll-kitet inklusive färg för 155:- och konsoler för 120:- gick på lite drygt 300 spänn. För det får jag nu en hel liten vägg med 6 hyllor. Har räknat ut att jag får plats med 250-300 filmer där. Grejt. Gott om plats. Bör kanske tilläggas att jag lätt får rum med 2-3 hyllor till på den lilla väggen om det skulle behövas i framtiden.

Tiden var nu inne för en tur till den andra stora loppisen i stan. Jakten på lo-fi hi-fi-utrustning fortskred. Och resulterade i ett inköp av en Technics-skivspelare, panasonic cd-växlare och receiver och två feta Yamaha-högtalare. Det ingick även en Technics kassett-grej och en möbel. men kassett-grejen ligger nu i bo'n. Och möbeln fick dom behålla. Hela kitet kostade 450 spänn. Monterades upp på första försöket. Och låter helt fantastiskt. Bra jobbat!!!

Fick till slut även upp mitt stora, fina, inramade bröllopsporträtt på Mary och Frederik, som jag handlade på en loppis i söndags, på väggen i hallen. Fett! Typ den här bilden. Fast på min hånglar dom:



All in all - Not Too Shabby på loppisfronten den här veckan. Hittade ett tiotal 80-tals Spindelmannen också. Yeah!

Skivor

Enligt min hotmail hade jag tydligen beställt skivor från Ginza igår morse. Bl.a. Sambassadeur, Portishead, Tegan & Sara, Kajsa Grytt och Jeffrey Lewis. Att komma hem efter en hård natt på verket är typ precis som att komma hem från en hård natt på krogen. Fast man har bättre musiksmak.

Hoppas jag orkar hålla mig vaken hela Vasaloppet och mixstafetten nu!!

Idag gjorde jag och Fredrik lite mer pålägg på nya Bodonis-skivan. Oj Oj! Om ni tyckte att vi var eklektiska tidigare.. Håll i hatten!