Har inte skrivit så mycket på länge. Detta har till stor del berott på en uppgiven ilska över Johan Cronemans recension av Iron Man i DN förra veckan. Nu är det ju ingen nyhet att han är helt jävla värdelös. Men. Hursomhelst. Det har gnagt och gnagt och gnagt i mig. Maktlösheten över att inte riktigt ha koll på vad jag ska göra åt det faktum att denne "Johan" hade mage att tycka rätt illa om filmen samtidigt som han inte visste hur Jon Favreau stavar sitt förnamn. Mordhot?!? Försöka få tag på hans mail/hemadress och upplysa honom??!?! Det har liksom inte blivit av. Dessa känslor uppvägdes dock idag av frikännandet av Rödebypappan. Denne vardagshjälte som stod upp för sin familj mot allsköns äcklig jävla mopedungdom. Balans. Yin och Yang. Tack Blekinge tingsrätt! Innerst inne trodde jag inte att det var möjligt. Men det hände. Tack.
ps. Bonnie Hunt!!! ds.
2 kommentarer:
Nämen Johan Croneman skriver ju bra ju. Ofta både tänkvärt och roligt. Enkelt, men djupt.
Däremot tror jag att jag håller med dig om Rödeby. Är egentligen för dåligt insatt i vad som hände, men visst fan ska man få värna sig mot utdragna trakasserier i sitt eget hem, med våld om så krävs.
Förvisso. Och när han var på moraltestet i Christer i p3 anade jag en märkbar östgöta-dialekt. respect!
Precis. Om inte polisen eller det sociala hjälper till får man ta lagen i egna händer helt enkelt. det är det samhället vi lever i nu. I anti-deluxe-sverige. Sen måste man ju säga att åklagaren gjorde ett pissjobb som försökte få en psykiskt sjuk man dömd för mord till att börja med. Det vet väl vem som helst som har läst kvällstidningar under 2000-talet att det endast funkar om han/hon har mördat poliser eller höga statstjänstemän. Och sen kan man ta det ännu ett steg längre och säga att föräldrarna till grabben som dog fan får skylla sig själva som inte upplyste sin son om att det är fel att åka runt och hota och trakassera folk. Den som leker får leken tåla. Så var det iaf när jag växte upp. PEACE!
Skicka en kommentar