Mons Kallentoft - Sommardöden

5.

Andra delen i The Malin Fors Quadrilogy. Tydligen ska det kommer fyra böcker. Och inte en trilogi som vissa recensenter hävdar. En för varje årstid. Duh!!?! Jag tyckte mycket om hans senaste - Midvinterblod. Det var en spännande och mångbottnad historia full av atmosfäriska störningar. Jag tyckte dock att den hade krävt en runda till hos redaktören. Vissa, iofs geniala, formuleringar återkom på ett störande sätt. Och det var lite händelsefattigt med bara ett mord. Men bra var det. Mycket bra t.o.m. Malin Fors och co. är människor man genast fattar tycke för och vill läsa mer om.

Och sommardöden är ännu bättre. Den bistra Östgötska vintern har bytts ut mot en sommar som slår alla värmerekord. Linköping är totalt lamslaget av hetta, bränder och en ormande svart magmatisk ondska som lämnar efter sig ihjälstrypta, med oidentifierbart tillhygge våldtagna, nakna tonårsflickor.

Det är poetiskt skrivet. Men inte så att det stör. Och Kallentofts grepp att hela tiden låta offren så spöklikt eller i det här fallet - änglalikt - flyta med i berättelsen. Kommentera utredningens framfart. Kommunicera med sina efterlevande. Gör boken något så ohyggligt större och drabbande än your average sommardeckare. Det enda man kanske kan invända mot är vissa onödiga och klumpiga rasistiska kommentarer. Men boken handlar till stor del om fördomar. Så Kallentoft kanske vill visa nåt med det. Men hursomhelst. Det kändes lite klumpigt. En runda till hos redaktören hade eventuellt varit att tillråda även här.

Svensk kiosklitteratur känns starkare än på många år faktiskt. Måste ägna en rad eller två åt Johan Theorins Skumtimmen också. Som jag tänkt skriva om. Men inte orkat. Den är ännu bättre. Det är bara synd att dom är så bra att man måste läsa ut dom på en dag eller två. Man vill ju ha nåt som räcker hela sommaren.

Nu ska jag ge mig i kast med Ajvides nya!