Efter Bröllopet

3.

Ja. Först ut i min serie om icke engelskspråkiga Oscarsinnare blev Susanne Biers Efter Bröllopet. Den vann iofs inte. Och borde inte heller vunnit. Men den är klart sevärd.

Vi kastas direkt in i Mads Mikkelsens hjälparbetareångest. Hans stora passion i livet är att vara västvärldens goda samvete bland fattiga barn och vuxna i indien. Barnhemmet han arbetar på hotas av nedläggning samtidigt som den gode Mads får ett märkligt erbjudande han inte kan säga nej till. En rik, fryntlig affärsman (Rolf Lassgård i sin sedvanliga Wallanderfrisyr) vill att han åker hem till Danmark eftersom han är sugen på att donera fett med cash till Mads hjälporganisaton. Anas det rävar bakom örat? Ja. Mads föräras Köpenhamns lyxigaste hotellrum. Han skjutsas runt i lika lyxiga bilar av mystiska män. Och när han väl träffar Lassgård verkar denne inte så värst intresserad av Mads barnhemsproblem. Trots att han gärna vill donera tonvis med dollars. Det verkar dock extremt viktigt att Mads följer med på Rolfs dotters bröllop. Anar man en lök på laxen? Ja. Eftersom man vet att det här är en film av Susanne Bier är man rätt säker på att ganska mycket skit mycket snart ska kastas in i fläkten.

Och kastas gör det. Först lite trevande och långsamt. Bara lite i taget. Som när man kastar skit första gången och inte riktigt vet om den man kastar på är med på det hele. Man är inte riktigt säker på vad det är som händer. Känner dom och dom varandra? Vad fan vill Lassgård egentligen? Festen-vibbarna är stora. Och Mads är inte så glad längre. Inom kort lassas det dock på utav bara helvete. När alla känner alla släpper hämningarna.

Skådespeleriet är som vanligt i världsklass på de flesta håll. Oavsett vad man tycker om Lassgård. Fotot sådär lagom realistiskt och "vanligt". Med enstaka extrema närbilder på näshår och örsnibbar. Och historien som sakta rullas upp efter ett litet tag är så enligt dansk familjefestångestfilm mall 1A § 3:4 att man baxnar. Förutsägbart? Ganska. Ofta känns det som om man som betraktare ligger en kvart eller så före handlingen. Men när sanningen bakom Lassgårds motiv tonar upp sig i horizonten växer filmen. Hans diaboliska plan kanske inte var så diabolisk ändå.

(EFTER BRÖLLOPET - Susanne Bier & Anders Thomas Jensen, 2005)

Nyköping - Sundsvall - Östersund - Sundsvall - Östersund - Mora - Leksand - Enköping - Nyköping

Jaha. då var men hemma igen efter äventyret i norr. Det var riktigt fint faktiskt. Själva resandet var lite helvsegt. Inte de bästa småvägarna däruppe i Jämtland/Härjedalen. Speciellt inte på natten. I ösregn. Men men. Efter dryga 70 mil och nästan 12 timmars bilfärd (inte medräknat morgonens nittonmilstur - Sundsvall - Östersund) var vi ju hemma igen.

Det är lite roligt det här med att diskutera recensioner. Speciellt med andra recensenter. Det finns ju så sjukt mycket att hänga upp sig på - subjektivitet vs. objektivitet - sifferbetyg vs. pretentiöst ordbajsande - m.m. m.m. Det är inte helt lätt att vara kritisk mot andra och samtidigt hålla ryggen fri. Så jag gör som jag alltid gjort och fortsätter vräka på med all form av mer och/eller mindre uppenbara sakfel, dynamisk grammatik, sarkasm och ironi min lilla kropp kan frammana. Och sifferbetyg. Sifferbetyg is The SHIT!

Obs!

Missa inte min Tanya Donelly-special som hamnade lite längre ner i hierarkin.

Southland Tales

3,75

Ge den en chans. Allt du hört om hur utbuad den blev på Cannes. Hur nedklippt och omstrukturerad den blivit. Är säkert sant. Kanske inte världens lättaste film att ta till sig och komma in i. Men underhållningsvärdet är trots allt mycket högt. Bara den bisarra rollistan och rollfigurernas namn höjer minst ett par tre ögonbryn. Southland Tales är en komplicerad, svinrolig och totalt oförutsägbar film. Kanske allra mest för oss som de senaste åren plöjt igenom otaliga Donnie Darko-FAQ's på wikipedia. Men ändå. Se den!

(SOUTHLAND TALES - Richard Kelly, 2007)

Lars And The Real Girl

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

FOKUS - Tanya Donelly - En kort illustrerad historik

Som många av mina närmsta vänner vet har jag sedan gymnasietiden ansett att Throwing Muses är världens bästa band och att Kristin Hersh är världens främste kvinnliga artist. (på senare år i stark konkurrens med exempelvis Mirah) Därför tänkte jag härmed - i första delen av min alldeles ypperligt pretentiöst betitlade reportageserie - FOKUS - just - FOKUSERA - på en kvinna som kommit lite i skymundan, men ändå lyckats vara med på ett hörn lite här och var i min musikaliska värld.

Tanya Donelly träffade Kristin Hersh för första gången när de gick i småskolan. Tycke uppstod. Efter ett par år gifte sig Tanyas far med Kristins mor och de blev nån slags plastig variant på halvsyskon. I början på 80-talet började de skriva låtar. Kristin skrev knepiga surrealistiska ångest-poplåtar medans Tanya höll sig till en lite vänare aningen mer traditionell stil.


Throwing Muses - Green. Live. Januari 1987. Både Kristin och Tanya sjunger. Men det är Tanyas låt.

Efter en EP och lite demokassetter signades Throwing Muses som första amerikanska band av det legendariska brittiska bolaget 4AD. Ett bolag som släppt merparten av den musiken jag kommer att prata om här.

Under de första åren gästades TM av ett annat Bostonbaserat band på sina livespelningar - The Pixies.


Intervju med Pixies och Throwing Muses från 1989.

Tycke uppstod. Och när de musikaliska slitningarna i båda banden blev för stora i början på 90-talet gick Kim Deal från Pixies och Tanya ihop och bildade - The Breeders. De arbetade ihop på Breeders första skiva - Pod - Men sen blev slitningarna för stora även här.


The Breeders - Safari.

Tanya ville ha ett alldeles eget band. Tillsammans med Fred Abong och bröderna Gorman, även dom barndomsvänner till Tanya och Kristin, bildade hon Belly. Mellan 1992 och 1996 släppte bandet två fullängdare, varav den första - Star - blev mäkta populär och skördade både grammynomineringar och hitlåtar på MTV.


Belly - Slow Dog och Dusted. Live. 1993.

Belly lyckades dock inte riktigt hålla fast vid mainstreampubliken med det lite rockigare andraalbumet - King. Så bandet upplöstes.

Sedan dess har Tanya fortsatt göra skivor på egen hand. Med viss hjälp av gamla vänner och bekanta. Både mer indierockiga och folksångiga alster. Throwing Muses har då och då återuppstått. Och nästan allt har varit riktigt riktigt bra.


Tanya & Kristin - Rabbit's Dying. Live. 2007.

Check it out!

Malmö

Jag är i Malmö hos Ella och Micke. Igår spelade vi MIG hos Olle och Milla. Det var roligt. Efter att ha varit vaken 37 timmar i sträck var det en god bedrift att vara med i laget som kom tvåa. Vaknade efter en god natts sömn precis lagom till skidskyttet på tv. Får väl vara en godkänd insats av de svenska damerna. Hoppas mer på herrar Ferry och Co. Lite Senare. Man får väl inte ha så höga förhoppningar såhär i början av VM. Det går ju fler tåg. Bättre att bli varm i kläderna. Bli av med den värsta nervositeten och slå till ordentligt. Preferebly på masstarten nästa helg när Fredde och jag är uppe..

Ikväll blir det visst lite fest. Imorrn tänkte jag typ gå på bio eller nåt. Vi får se. En tripp till Subway får man ju inte missa. Måste köpa senaste numret av Empire också. Så jag har nåt att göra på hemresan. För nån sömn lär det väl inte bli då heller.

OJ!

Jag har ju inte bloggat nåt idag. Men däremot har jag varit och fikat hos moster och kastrerat katten. Och det var ju kul. Och städat och förberett för en tvättdag imorrn. Väldigt intressant. Har även städat datorn och itunes. Och köpt två Ian Rankin-böcker så jag har något att göra på helgens sammanlagda 14-15 timmar bussresa. Nästa helg blir det också långresa. Ska på VM i skidskytte i Östersund. Inför bilturen mottages gärna tips på roliga podcasts som man kan ladda ner och ta med sig.

Terminator - The Sarah Connor Chronicles

3.

HAHA! Säga vad man vill om seriens oklara dramaturgi, grova plotholes, sakfel och minimala men fullt dugliga skådespelarinsatser. Men för någon som växt upp i detta universum är den faktiskt riktigt riktigt underhållande.

Som i dagens avsnitt när Sarah fångat en speciellt tuff badguy som, trots hot om tortyr, vägrar tala om var de andra badguys har tagit vägen. Sarah skär loss honom och pekar mot Terminator:

"You can go.. If you can get pass her.."

Sen ett direkt klipp till en livrädd badguy som glatt skjutsar Sarah och Terminator till deras destination i en Hummer. Stor humor.

(TERMINATOR - THE SARAH CONNOR CHRONICLES, 2008)

Kommer Snart!

Jag har ett par grejer på gång till bloggen. En grej är att jag tänker slå ett slag för den icke engelskspråkiga filmvärlden. Detta kommer ske på två fronter. Dels ska jag utvidga min dvd-samling av Oscarsvinnare inom just nämnda genre. Och jag tänker skriva om dom här. Först ut - det knasiga lustspelet Brända Av Solen av Nikita Mikhalkov. Jag tänker även göra en liten men naggande god genomgång av Dekalogen.

Eftersom jag var så fruktansvärt insnöad på koreansk film förra året kanske det blir ett inlägg om det med. Känner att jag inte hängt med så mycket i den genren på senaste tiden.

Musik då?!? Tänker ni. Jo det kan jag väl stå till tjänst med. Till exempel ett suddigt och ljudmässigt hämmat YouTube-klipp med världens bästa Bearsuit. Här framför de Foxy Boxer på från en spelning i London i slutet på November 2007. Det vill säga en dryg vecka innan jag såg dom live i Edinburgh. Enjoy!



(BEARSUIT - Foxy Boxer, 2007)