Har inte skrivit så mycket på länge. Detta har till stor del berott på en uppgiven ilska över Johan Cronemans recension av Iron Man i DN förra veckan. Nu är det ju ingen nyhet att han är helt jävla värdelös. Men. Hursomhelst. Det har gnagt och gnagt och gnagt i mig. Maktlösheten över att inte riktigt ha koll på vad jag ska göra åt det faktum att denne "Johan" hade mage att tycka rätt illa om filmen samtidigt som han inte visste hur Jon Favreau stavar sitt förnamn. Mordhot?!? Försöka få tag på hans mail/hemadress och upplysa honom??!?! Det har liksom inte blivit av. Dessa känslor uppvägdes dock idag av frikännandet av Rödebypappan. Denne vardagshjälte som stod upp för sin familj mot allsköns äcklig jävla mopedungdom. Balans. Yin och Yang. Tack Blekinge tingsrätt! Innerst inne trodde jag inte att det var möjligt. Men det hände. Tack.
ps. Bonnie Hunt!!! ds.
